emmawernersson

Nu är jag fri. Fri som en fågel!

Idag har jag haft min avslutning och det känns väldigt bra.
Även om det känns väldigt konstigt, läskigt, nevöst och lite trist på ett sätt.
Men man kan ju inte gärna vara kvar där för all framtid heller, det vill man inte.
Även om det vore ganska skönt och bekvämt. Då behöver man inte tänka så mycket utan bara följa med strömmen.
Men nu ska jag klara allt det där utan capio och det tror jag faktiskt att jag gör. Och det är egentligen helt otroligt vad man åstadkommit under den här tiden.
Såhär mycket har jag nog nästan aldrig åstadkommit i hela mitt liv ( helt sjukt, när man tänker efter)

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna såhär och kunna börja äta igen normalt utan att dö i panikångest.
Helt sjukt vad jag känner mig stolt över mig själv, för det tycker jag att jag kan få göra.

Att sluta med all skit jag har hållit på med och att gå emot sjukdomen är det SVÅRASTE och LÄSKIGASTE jag gjort i HELA mitt liv!

Men såhär i efterhand är jag så otroligt glad och tacksam att mamma tvingade mig till capio och att jag faktiskt gjorde som min behandlare sa. 
För jag är så trött på att identifiera mig med en sjukdom som denna. Jag är inte sjukdomen, sjukdomen är inte min personlighet.
Men det har tagit lång tid att förstå.
Jag vill ha kontroll över mitt liv nu, fan heller att du ska få styra mitt liv och stoppa käppar i hjulet för mina drömmar och mål i livet!

Nu är jag bara så himla sugen på att flytta iväg och börja mitt nya liv i Västerås.
För även om jag vet att det kommer bli tufft så ska jag banne mig inte låta dig jävla sjukdom få förstöra för mig en gång till!

Du har fått haft ditt roliga, mig kan du inte lura igen! 
För jag känner dig nu.