2 veckor på min ö
Har kommit hem tillbaka till verkligheten igen. Har varit uppe på mitt landställe, en röd liten stuga på en ö i Östhammar ( drygt 1,5 h norrut härifrån)
Jag hade fasat för att åka upp ( jag har en lätt tendens att bara se allt svart på vitt ) att behöva sitta där instängd med min "kära familj" men det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Första veckan var riktigt nice faktiskt.
Vi hade en solig och varm vecka vilket gjorde att vi kunde åka ut med båten och sola och bada på olika klippor i havet. 
Min syster fyllde 19 vilket firades med en utflykt till furuviks djurpark och sedan en sväng till Gävle ( min första gång i Gävle)
Lemurerna var en hit! Men även de små kåta parandes vildsvins ungarna som var på varandra hela tiden haha
En tur till Öregrund är såklart ett måste och där gick vi en runda längs hamnen och satte oss sedan på ett mysigt fik vi har brukat gått til förut.
Älskar Öregrund och för er som inte har varit där tycker jag ni ska ta er dit nån gång för det är en så otroligt mysig och fin liten hamnstad.
Jag har övningsskört min båt. Vilket har gått riktigt bra. Att köra båten är inga problem men att lägga till båten och backa ut är desto knepigare och något jag ännu inte känner mig säker på, så lite mer träning skulle behövas..
Har blivit lite av en läslus däruppe och har löst korsord för fulla muggar.
Men de sista dagarna började det spåra lite när det bara var grått och trist väder varje dag och vi började gå varandra på nerverna. Jag är Otroligt känslig i vanliga fall det vet nog alla som känne mig men nu är än känsligare om det är möjligt och så fort någon börja gräla med mig eller är otrevlig eller säger åt mig eller nåt bryter jag näst intill ihop.
Därför pallade jag inte att vara kvar däruppe när det inte fanns nånstans att komma ifrån med min ångest och nedstämdhet.
Men jag är ändå väldigt positivt överraskad att det ändå gick så bra däruppe med allt.
Inget plugg- au pair en España?
Om det inte skulle gälla allt jag skulle vilja beklaga mig över för nu försöker jag bara kunna hantera mig själv, mina känslor och tankar vilket är SJUKT svårt.
Nu kommer det dessutom snart bli ett uppehåll när jag far iväg till mitt landställe. För där jag inte har tillgång till internet.
I höst kommer det inte bli nåt plugg har jag bestämt mig för trots att det tar sjukt mycket emot såklart eftersom det var nåt jag gått och längtat till hela våren.
Så är riktigt besviken men det kommer ändå inte fungera att plugga och flytta hemifrån om jag inte är frisk det vet jag. Det skulle bara bli ännu jobbigare om jag avbryter min behandling och börjar plugga och sedan tvingas avbryta pluggandet och söka hjälp en gång till. Skulle inte palla ett sådant nederlag.
Därför är det bättre att plugga när jag är frisk och kan klara av studierna, nåt jag förmodligen inte kommer göra nu.
Allt eller Inget, ir hur var det jess??
Men jag låg och tänkte och funderar på att istället jobba som au pair i Spanien eller ta en språkkurs i typ Italien för att göra nåt och komma hemifrån ett tag.
För det är det som tar mest emot, att behöva bo kvar här hemma och jobba. Jag vill ju inte jobba och jag vill Verkligen INTE BO HEMMA
Vet du vad jag hittade Jess, jo man kan tydligen ta italienska språkkurser i Taormina inget som skulle locka dig? haha ;P
Känner du igen dig? ;)Sitter just nu och kollar på en hemsida som heter: http://www.aupair-world.net/
Det verkat finnas en massa bra familjer och såna söta små liv.
Que mono ehhh?!Nu känns det iaf skönt att man har lite ideér om vad man skulle kunna göra sedan.
Min behandlings preliminära slutdatum är den 24 september om allt går som det ska...
Så sedan får vi väl se vad som händer..
SOS! 3 veckor med mamma och pappa 24-7
Ok, vi kommer iofs inte sitta uppe på landet i 3 veckor och jag skulle nog kunna smita hem nån gång men det kommer ändå bli tillräckligt lång tid. Och med tanke på hur situationen är nu, kommer det bli förjävligt. Helvetet kommer braka lös! De kommer driva mig till vansinne och jag kommer driva de till vansinne! Vare sig vi vill eller inte.
Där finns det ingenstans jag kan fly undan heller förutom att rymma till skogs typ...
Men jag ska inte klaga, de vill bara mitt bästa och jag vet TYVÄRR att det här är det enda sättet som kommer att fungera för mig.
Annars lär det gå käpprätt åt helvete om jag skulle vara själv hela tiden.
Försenat födelsedags firande
Igår var första gången jag var ute sedan en månad tillbaks. Man har verkligen blivit dålig på att gå ut. När man var 18 var vi ju ute varje helg och för ett år sedan i Spanien var jag ute varje dag. Men det går kanske inte riktigt att jämföra.
Annelie hade en mycket försenad födelsedags middag.
Mycket trevligt, bara en massa tjejer.
God mat och dryck bjöds det på :)
Vi drog till ett ställe som heter Metro, där de hade ett Michael Jackson dansgolv. De spelade dessutom massa gamla 90-tals klassiker som spice girls och backstreet boys :D Me like
Bara synd att Linda och de andra var tvungna att byta ställe, det var ju riktigt surt.
Jag raggade upp en kille som jag tycke såg spansk ut, men enligt honom har han inte ens några släktingar ifrån något annat land. Konstigt! Inte kunde han vara helsvensk med det utseendet?!
Trevlig vara han i alla fall vare sig han var helsvensk eller inte hehe
Ramlade hem närmare 5 tiden och då sken solen för fullt.
Jag har verkligen märkt idag att man inte alls är härdad längre. Jag har varit så sjukt bakis, kom inte igång idag förrän närmare 3. Pinsamt!
Nej tänk för ett år sedan var jag ute och festade näst intill varje kväll. Hur pallade man det??
