Hace un año dejé Alicante
1 año hace que dejé Espana y Alicante. Tan raro..
Konstigt att det redan gått ett Helt År sedan jag flyttade hem till Sverige.
Ett år sedan jag tog farväl av Alessio på flygplatsen och tog farväl av Alicante.
Ett år sedan jag grät hela flygresan hem, med Alessios ring i handen och bara önskade att flyget kunde vända tillbaka till honom och Spanien.
Nu sitter jag här idag i en helt annan sits. För ett år sedan satt jag framför datorn också men otröstlig och tittade på bilder och lyssnade på deppiga låtar..
Mycket har hänt sedan dess.
Tyvärr ledde min flytt hem igen till att jag bara gick in i ett mörker, såg bara allt svart varje dag. Inte mycket var positivt och jag hade något i form av en depression, hjärtesorg plus min redan så fantastiska sjukdom som jag egentligen haft sedan mer än 3 år tillbaks i tiden.
Tack vare detta slutade det som det slutade och allt spårade i våras. Och nu tvingas jag ta hand om de konsekvenser jag orsakat för att klara av att leva vidare. Leva vidare ett sk normalt liv och kunna flytta och plugga i Västerås.
Min lägenhet :D
Jag har fått en riktig morot i veckan som var. Har fått säkra besked att jag kan börja plugga i oktober och har dessutom fått en liten lägenhet 33 kvm med balkong. Den ligger precis brevid högskolan, 2 cykeltag eller vad det stod :P plus att det bara tar en 3 minuter att cykla till centrum :D
As nice ju! jag är jätteglad över det här och kämpar därför på extra mycket nu. Även om det är tufft. Idag är det svårt men ska försöka göra så gott jag kan i alla fall.
Har ju varit riktigt taggad de senaste dagarna...
As nice ju! jag är jätteglad över det här och kämpar därför på extra mycket nu. Även om det är tufft. Idag är det svårt men ska försöka göra så gott jag kan i alla fall.
Har ju varit riktigt taggad de senaste dagarna...
ÅNGEST
Hur kunde allt gå så snett igår?
Det som började så bra med en jättetrevlig picknick i humlan med champagnge, vin, räksallad, ost kex o vindruvor. Sällskapet gick inte av för hackor heller förstås, Emma, Annelie och Marie o lite senare även annelies jessica.
Vi skulle ha som en liten avskedskväll innan Emma flyttar till Skara.
Vi hade tänkt att gå på the voice konserten ( eller snarare göra jessica sällskap) men vi blev kvar i humlan. Till sist i lustgården när regnet började falla. Vi tog en massa Sjukt Bra bilder som Du Annelie MÅSTE lägga upp på facebook ;)
Vi åkte vidare till någon bar ( minns tyvärr inte namnet, nåt jag skulle önskat nu) Någon tjej fångade upp mig eftersom hon var där med alla sina singel killkompisar. kan förstå varför de var singlar dessvärre :P
Marie kom dessvärre inte in så det fick bli en tidig hemgång för hennes del, mycket trist!
Till sist kommer vi i alla fall därifrån och styr mot Fashing.
I kön upptäcker jag till min förtvivlan att min mobil är borta.
Shit inte nu igen, hur fan kunde det här hända?!
Jag blir verkligen jätteledsen och får en sån grym ångest. Hur fan kunde jag låta detta hända igen?
Mitt headseat är också stulet plus min skåpnyckel till löwet.
Försökte ändå så gott som det gick att bita ihop och ha roligt. Lite komiskt var det ju att min käre gamle granne Jimmy var där med Nisse :P haha det var ju ett tag sen man såg honom nu.,
Fast när både Annelie och Emma började dansa med några killar pallade jag det inte och satte mig för mig själv och grät i min ensamhet. Snacka om ångest och skuldkänslor.
Helt plötsligt är både Emma och Annelie borta från dansgolvet och jag får lite lätt panik, har ingen aning om vad klockan är och kan inte nå dem eftersom jag inte har någon mobil.
Lyckas hitta Annelie utanför men medan jag hämtar jackan och väskan så lyckas hon försvinna och där står jag helt själv och vet inte var jag ska ta vägen. Går till tunnelbanan lika bra det. Till sist kommer Emma dit till min glädje.
Men annelie är borta och vi kan inte nå henne eftersom hennes mobil typ dött.
Så vi tvingas lämna Annelie och åka hem själva.
Är hemma närmare 6 och lyckas bara sova till klockan 9 först. All ångest tar över och jag har väldigt svårt att kunna somna om.
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu. Mobilen är snodd det är klart. Men jag Orkar bara inte berätta det här för mamma och pappa när de kommer hem från landet. Kul att vi dessutom ska äta middag hos mormor och morfar ikväll ( Not)
De lär säkert bjuda på efterätt, en tanke som jag redan nu börjar Gråta av. Pallar inte mer Ångest än nödvändigt idag.
Skulle helst bara gå och lägga mig igen och inte stiga upp förrän allt löst sig.
Det som började så bra med en jättetrevlig picknick i humlan med champagnge, vin, räksallad, ost kex o vindruvor. Sällskapet gick inte av för hackor heller förstås, Emma, Annelie och Marie o lite senare även annelies jessica.
Vi skulle ha som en liten avskedskväll innan Emma flyttar till Skara.
Vi hade tänkt att gå på the voice konserten ( eller snarare göra jessica sällskap) men vi blev kvar i humlan. Till sist i lustgården när regnet började falla. Vi tog en massa Sjukt Bra bilder som Du Annelie MÅSTE lägga upp på facebook ;)
Vi åkte vidare till någon bar ( minns tyvärr inte namnet, nåt jag skulle önskat nu) Någon tjej fångade upp mig eftersom hon var där med alla sina singel killkompisar. kan förstå varför de var singlar dessvärre :P
Marie kom dessvärre inte in så det fick bli en tidig hemgång för hennes del, mycket trist!
Till sist kommer vi i alla fall därifrån och styr mot Fashing.
I kön upptäcker jag till min förtvivlan att min mobil är borta.
Shit inte nu igen, hur fan kunde det här hända?!
Jag blir verkligen jätteledsen och får en sån grym ångest. Hur fan kunde jag låta detta hända igen?
Mitt headseat är också stulet plus min skåpnyckel till löwet.
Försökte ändå så gott som det gick att bita ihop och ha roligt. Lite komiskt var det ju att min käre gamle granne Jimmy var där med Nisse :P haha det var ju ett tag sen man såg honom nu.,
Fast när både Annelie och Emma började dansa med några killar pallade jag det inte och satte mig för mig själv och grät i min ensamhet. Snacka om ångest och skuldkänslor.
Helt plötsligt är både Emma och Annelie borta från dansgolvet och jag får lite lätt panik, har ingen aning om vad klockan är och kan inte nå dem eftersom jag inte har någon mobil.
Lyckas hitta Annelie utanför men medan jag hämtar jackan och väskan så lyckas hon försvinna och där står jag helt själv och vet inte var jag ska ta vägen. Går till tunnelbanan lika bra det. Till sist kommer Emma dit till min glädje.
Men annelie är borta och vi kan inte nå henne eftersom hennes mobil typ dött.
Så vi tvingas lämna Annelie och åka hem själva.
Är hemma närmare 6 och lyckas bara sova till klockan 9 först. All ångest tar över och jag har väldigt svårt att kunna somna om.
Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu. Mobilen är snodd det är klart. Men jag Orkar bara inte berätta det här för mamma och pappa när de kommer hem från landet. Kul att vi dessutom ska äta middag hos mormor och morfar ikväll ( Not)
De lär säkert bjuda på efterätt, en tanke som jag redan nu börjar Gråta av. Pallar inte mer Ångest än nödvändigt idag.
Skulle helst bara gå och lägga mig igen och inte stiga upp förrän allt löst sig.
Basta Ya!
Tänkte att det var dags att skriva några rader här igen.
Tiden går så sjukt snabbt, kan inte förstå att det redan är den 11 augusti. Snart är hösten här och den värme som vi fått njuta av de senaste dagarna kommer vara som helt bortblåst.
Sommaren har ändå varit riktigt bra på det stora hela. En jättefin vecka på landet. En Super helg i Götet och nu i helgen en toppen fest hemma hos Sanna med kanske lite för mycket alkohol, lite dumdriftiga saker från min sida som jag inte vet varför jag gjorde, gamla bekanta ansikten och ett dopp i hennes pool, Nice!
Veckan som var, har varit helt underbar, vädret och aktiviteterna.
Allsång på Skansen och en tur till kära gamla Nivå 22 med Linda och Jimmy.
Mamma, Amanda och jag var i Västerås i torsdags och kollade in min nya stad. Super mysigt. Högskolan var jättefin :D
Sitter just nu och kikar på studentlägenheter ( har redan fått en faktiskt) men har väldigt svårt att välja om jag ska ta den jag fått som ligger supercentralt men kanske inte är den finaste och inte den största 28 kvm eller om jag ska välja en på 36 kvm som dessutom är billigare men ligger en bit ifrån och kanske inte alls lika centralt??
Sitter och funderar för fullt...
Fast innan jag bestämmer mig för nåt måste jag dock få klara besked om det fungerar att jag börjar plugga några veckor efteråt eller inte.
Hoppas, hoppas.
Jag vet att jag kanske inte borde kasta mig in i nåt så där pang bom efter jag är färdig här men jag kan inte gärna gå hemma utan jobb heller. Då kommer jag defenitivt att falla tillbaka tror jag. Jag Måste ha något att göra, något så jag inte hinner tänka på det här och någon slags rutin. Hemma kommer jag drivas till vansinne och klättra på väggarna Nej, en sysselsättning vad det än må bli MÅSTE jag ha!! För att kunna gå vidare och inte falla tillbaka i mina gamla sjuka vanor.
Det är klart att det kommer bli skitsvårt och jag kan erkänna redan nu att jag inte vet om jag kommer att fixa det. Det känns som det är en sån himla lång bit kvar innan jag skulle kunna säga att jag ens börjar närma mig " frisk" om jag någonsin kommer bli det dvs. men åtminstone så pass bra så att jag kan hantera det och leva ett så normalt liv som möjligt.
Men jag har gett mig den på att jag ska fixa det. Har haft en svacka innan jag kom tillbaka hit och har fallit tillbaka men nu håller jag på att ta nya friska tag och hoppas att det är på rätt väg igen. Hoppas att jag vid nästa baklslag ska klara av att stå emot och inte dras ner ännu mer i sjukdomen. Det blir bara värre i längden. Men det är lättare sagt än gjort Minst sagt!
Just nu försöker jag ta vara på varje dag som går, så att jag ska kunna få det liv jag vill ha i slutet av september.
Inte fan ska en jävla sjukdom få förstöra mitt liv. Inte fan ska den stoppa mig att få göra de saker jag vill.
Nej, Basta Ya!
Tiden går så sjukt snabbt, kan inte förstå att det redan är den 11 augusti. Snart är hösten här och den värme som vi fått njuta av de senaste dagarna kommer vara som helt bortblåst.
Sommaren har ändå varit riktigt bra på det stora hela. En jättefin vecka på landet. En Super helg i Götet och nu i helgen en toppen fest hemma hos Sanna med kanske lite för mycket alkohol, lite dumdriftiga saker från min sida som jag inte vet varför jag gjorde, gamla bekanta ansikten och ett dopp i hennes pool, Nice!
Veckan som var, har varit helt underbar, vädret och aktiviteterna.
Allsång på Skansen och en tur till kära gamla Nivå 22 med Linda och Jimmy.
Mamma, Amanda och jag var i Västerås i torsdags och kollade in min nya stad. Super mysigt. Högskolan var jättefin :D
Sitter just nu och kikar på studentlägenheter ( har redan fått en faktiskt) men har väldigt svårt att välja om jag ska ta den jag fått som ligger supercentralt men kanske inte är den finaste och inte den största 28 kvm eller om jag ska välja en på 36 kvm som dessutom är billigare men ligger en bit ifrån och kanske inte alls lika centralt??
Sitter och funderar för fullt...
Fast innan jag bestämmer mig för nåt måste jag dock få klara besked om det fungerar att jag börjar plugga några veckor efteråt eller inte.
Hoppas, hoppas.
Jag vet att jag kanske inte borde kasta mig in i nåt så där pang bom efter jag är färdig här men jag kan inte gärna gå hemma utan jobb heller. Då kommer jag defenitivt att falla tillbaka tror jag. Jag Måste ha något att göra, något så jag inte hinner tänka på det här och någon slags rutin. Hemma kommer jag drivas till vansinne och klättra på väggarna Nej, en sysselsättning vad det än må bli MÅSTE jag ha!! För att kunna gå vidare och inte falla tillbaka i mina gamla sjuka vanor.
Det är klart att det kommer bli skitsvårt och jag kan erkänna redan nu att jag inte vet om jag kommer att fixa det. Det känns som det är en sån himla lång bit kvar innan jag skulle kunna säga att jag ens börjar närma mig " frisk" om jag någonsin kommer bli det dvs. men åtminstone så pass bra så att jag kan hantera det och leva ett så normalt liv som möjligt.
Men jag har gett mig den på att jag ska fixa det. Har haft en svacka innan jag kom tillbaka hit och har fallit tillbaka men nu håller jag på att ta nya friska tag och hoppas att det är på rätt väg igen. Hoppas att jag vid nästa baklslag ska klara av att stå emot och inte dras ner ännu mer i sjukdomen. Det blir bara värre i längden. Men det är lättare sagt än gjort Minst sagt!
Just nu försöker jag ta vara på varje dag som går, så att jag ska kunna få det liv jag vill ha i slutet av september.
Inte fan ska en jävla sjukdom få förstöra mitt liv. Inte fan ska den stoppa mig att få göra de saker jag vill.
Nej, Basta Ya!
