De lever i sin egna lilla värld
Igår kom min syrra hem efter ha varit i Tanzania i 2 veckor med globalprojektet.
En skolresa alltså vilket innebar att de åkte runt till barnhem, skolor osv för att se hur de lever.
De hade fått träffa ungdomar i våran ålder som ändå bodde på en ganska fin internatskola och man kunde tycka att de kanske skulle ha lite koll på omvärlden, men så var inte fallet.
De levde i sin egna lilla bubbla och trodde att vi också levde i stammar och levde på samma sätt som de gör. De visste inte vad kärlek var eftersom de blir bortgifta och inte gifter sig för kärlekens skull. och kunde såklart inte förstå att det vanligaste sättet att livnära sig på inte är jordbruket. utan att det istället bara är en 2% som lever på jordbruket.
Jämnställt var det sista det var. De enda som sade något under den dryga halvtimmen var killarna, inte ens när de hade ställt frågor till tjejerna hade de öppnat munnen. killarna putade lite på dem och garvade och svarade åt dem istället. Flickorna blir bortgifta, könsstympade, många får inte gå i skolan och de får inte säga vad de tycker.
Sånt som festa fanns såklart inte och tanzanianerna tappade hakan när "bara" 4000 av våran befolkning var smittade av HIV, vilket var riktigt hemskt.
Något annat rörande var när min syster tog fram sin kamera, då en av killarna frågade om han kunde få titta på den och om hon kunde visa hur man använde den eftersom han aldrig hade sett en kamera förut.
Det är svårt att sätta sig in hur de tänker och lever, nästan omöjligt. Det är svårt att förstå att man kan vara så isolerad från omvärlden. Att inte veta nånting annat än det man har runt omkring sig.
De lever i sin egna lilla värld, minst sagt.
En skolresa alltså vilket innebar att de åkte runt till barnhem, skolor osv för att se hur de lever.
De hade fått träffa ungdomar i våran ålder som ändå bodde på en ganska fin internatskola och man kunde tycka att de kanske skulle ha lite koll på omvärlden, men så var inte fallet.
De levde i sin egna lilla bubbla och trodde att vi också levde i stammar och levde på samma sätt som de gör. De visste inte vad kärlek var eftersom de blir bortgifta och inte gifter sig för kärlekens skull. och kunde såklart inte förstå att det vanligaste sättet att livnära sig på inte är jordbruket. utan att det istället bara är en 2% som lever på jordbruket.
Jämnställt var det sista det var. De enda som sade något under den dryga halvtimmen var killarna, inte ens när de hade ställt frågor till tjejerna hade de öppnat munnen. killarna putade lite på dem och garvade och svarade åt dem istället. Flickorna blir bortgifta, könsstympade, många får inte gå i skolan och de får inte säga vad de tycker.
Sånt som festa fanns såklart inte och tanzanianerna tappade hakan när "bara" 4000 av våran befolkning var smittade av HIV, vilket var riktigt hemskt.
Något annat rörande var när min syster tog fram sin kamera, då en av killarna frågade om han kunde få titta på den och om hon kunde visa hur man använde den eftersom han aldrig hade sett en kamera förut.
Det är svårt att sätta sig in hur de tänker och lever, nästan omöjligt. Det är svårt att förstå att man kan vara så isolerad från omvärlden. Att inte veta nånting annat än det man har runt omkring sig.
De lever i sin egna lilla värld, minst sagt.
Kommentarer
Postat av: Emma
wow, det verkar som om din syster verkligen fått upplevelser och insikter att ta med sig för resten av livet. Jag får ta och få ett litet föredrag av henne nästa gång jag kommer över till dig. Vad kul att det var trevligt på bion, men du ser honom bara som en kompis fortfarande eller? Vi får ta och simma snart igen. Puss
Postat av: Em
Jo, det här var bara lite grann som hon fick se o höra. det var verkligen intressant. angående henke så tror jag nog faktiskt att jag börjar känna nåt ändå. han och jag kommer så bra överens o har sjukt trevligt så jag antar att det skulle kunna bli nåt mer.. ska hem på middag till honom i början av veckan :) så vi får se vad som händer. jo vi får ta o simma snart igen, det tycker jag med ;)
Trackback
